Att försöka pussla ihop min vardag börjar kännas lite omöjligt! Hit och dit, hämtning och lämning, städa, tvätta, diska, ha socialt liv, se relativt respektabel ut, fixa räkningar, jobba, osv... Om man inte har någon typ av organisativ förmåga går man ju för fan under.
Men jag säger som min kära vän Annika Ville: förutom att jag klagar, så klagar jag inte. Hellre har jag ett liv i rullning än att sitta framför MSN eller Facebook hela dagarna... eller göra något så urdumt och tidskrävande som att blogga ;)
Men faktiskt, när jag spillde ut kaffet i bilen i morse, när jag var sen till fotografen, skrek jag väldigt högt "Jävla F*TT-FAN!!!" (Få inte hjärtsnurp pappa, kaffet hamnade bara på gummimattan...typ).
Jag började nästan gråta och tänkte lite dramatiskt att nu skiter jag i ALLT!
(Ja då hade det varit lite fler incidenter den morgonen än bara utspillt kaffe. )
Man lurar sig själv att man ska kunna ha ett liv som innan man hade barn... Ni som får det att funka, kan jag bara säga grattis till.
Puss på er alla, nu ska jag lägga mig ner och blunda tills jag ska jobba!
