Kvällstimmarna

Jag älskar mitt barn mer än livet själv, givetvis, men timmarna på kvällen då han sover känns som semester. Har förstått innebörden av det där ordet "egentid" man hört en del. Det är ju kul att vanliga vardagskvällar känns som semester VARJE dag. Uppskattar livets små nöjen mer, alltså.
Och sen njuter jag mer av mitt barn när jag fått en liten liten paus från honom... Men bara en väldigt liten paus.



Glor på Family Guy!