Nu ska ett par bekanta skilja sig. Mannen har haft en annan ett tag och har bestämt sig för att leva med henne. Dom har barn. Den andra kvinnan har också barn.
Otrohet är så skrämmande vanligt i dagens samhälle att jag kräks. Själv sitter jag och ett fåtal vänner med åsikten och spärren att vi ALDRIG skulle vara otrogna och aldrig har varit det! Tyvärr är vi ganska ensamma. Näst intill varenda person jag känner har varit otrogen eller har varit offer för otrohet.
Vad är dealen? VAD är det som gör att det är så förbannat svårt för vissa (otroligt många) att vara i ett förhållande med EN människa? Vi kanske inte är gjorda för monogami? Eller är det en revolution från våra far-och morföräldrars "gifta oss när vi är 18-håll ut"-princip? Måste vi vara extrema? Är vi så egoistiska att vi inte längre kan hålla oss från "instant gratification". För det handlar väl också om det? Stilla sitt begär/behov på en gång, om det så är emotionell bekräftelse, sexuell bekräftelse eller ren lusta... Eller alkohol! För jag menar, "det är dåligt i förhållandet" fungerar ju knappast som ursäkt eftersom det går utmärkt att avsluta förhållandet INNAN man ligger med någon annan. Instant gratification!
Ska man förstöra en annan människas tillit i förhållandet (och i framtida förhållanden) bara för att man inte kan hålla uppe byxorna en eller två dagar till? Det handlar ju också givetvis i denna individualism som just nu frodas, om att ha kakan och äta den. Man vill ha allt.
Bortskämt!
Tack för mig!
Amen! Helt absurt vanligt med otrohet i scenvärlden... Ha kakan och äta den känns som rätt uttryck!
SvaraRadera