Home, sweet råttfria, home

Jag trodde jag skulle vara säker från råttan i går när jag stängde skåpet till soporna. Tänkte att även om råttan kanske inte kommer ut ur huset så håller den sig i alla fall på ett ställe, och jag slipper vakna till en råttnos i nyllet i natt. Men ack vad fel jag hade.
Runt elva igårkväll hörde jag den där förbannade råttan rota runt bland soporna igen. Jag gick ut i köket och stirrade mot skåpet och insåg att det enda som separerade mig och råttan var en 1 cm tunn skåpsdörr. Och då hände det; något som fick hela min kropp att rysa till. Skåpsdörren började sakta öppna sig.
Råttan lyckades alltså trycka upp den. I panik tog jag två stolar och satte framför skåpet. Jag pratade med mamma i telefon och vi båda konstaterade att nu finns det ingen möjlighet för råttan att få upp dörren.
Då hörde jag hur råttan rörde sig under golvet. Krafset kom från hallen istället. Den kunde alltså röra sig runt i huset!
Det var sista droppen. Jag packade ihop det nödvändigaste, tog min sovande son och åkte hem till min fantastiska, råttfria lägenhet. Där sov vi i lugn och ro!

Nu är vi tillbaka i råttboet för att släppa ut katten, som inte har gjort sin kattsliga plikt och fångat råttan i natt. Dåligt jobbat, Hobbit!
Kom du istället hem med söta små fåglar. Det är väldigt populärt hos din människa...




...inte!