Jag har förstått att omvärlden ser mammor, deras avkomma och framför allt avkommornas transportmedel som något från helvetet, men jag förväntar mig ändå någon sorts service. Jag började gråta tyst för mig själv ett antal gånger när jag stod och desperat tittade på ihopfälld vagn med borttagna hjul och på Timothy utan att lyckas hitta någon logistisk lösning att komma av tåget. Jag kunde ju inte lämna Timothy på tåget... Ingen var kvar att be om hjälp och nu började folk strömma på i motsatt riktning. Jag fick be en påstigande som bar ut vagnen och fick verkligen knuffa undan folk som klagade på honom. GUD vad arg jag blev. Tackade honom och sa att han var en ängel! Sen kom problemet att fälla upp vagnen och sätta på hjulen med en unge på armen. Det går inte, för man behöver två händer. Jag kämpade men det gick inte bra. Till slut kom en man fram och frågade om han skulle hålla Timothy undertiden. TACK!
Själva tågresan gick bra men tåg är ju inte direkt gjorda för att förvara barnvagnar. Skulle velat ha hjälp av personalen... Fast jag kanske skulle bett om den.
Jaja, nu är jag hemma och märkte att jag nog skulle ha tagit in balkongmöblerna innan jag åkte :-/
skotta balkongen
gå inte ut på balkongen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar